Jag är inte normal. Nu har jag kommit på att jag vill ha ett hajomglasparti i köket. Detta var sambon inne på redan i arkitektstadiet. Men jag har sagt det förr och säger det igen, nu har sambon beslutanderätt, när det gäller nya byggprojekt.
Jag skulle vilja ha ett parti över hela köksväggen, men där måste jag ge mig, för att sambon tycker då att köket blir för litet. Det faller bort avställningsyta. Och att det blir för ett stort projekt. Men jag får vara tacksam, för han går med på att bygga om "matplatsdelen".
Ungefär så här har vi tänkt. Anledningen till att vi inte satte så mycket glas i köket, var för att vi trodde det skulle bli för mycket glas. Men nu upplever jag mig "instängd" i köket, när det är så härligt att vistas i sovrummet och vardagsrummet. Konstigt hur man kan känna.
Det är praktiskt att bara kunna skjuta dörren åt sidan, och vips är man ute på altanen. Den nuvarande altandörren flyttar vi till vardagsrummet. Bröstningen på den sänks, så det blir samma glashöjd som vardagsrumsfönstren.
Jag ska fnula på hur jag ska få plats med några fåtöljer i närheten av fönstren...