Nu är vardagen här igen och hur mycket jag än trivs på jobbet, så finns det inget som slår nygift, semester, högsommarvärme och hemma. Hur ska jag kunna vänta på att få känna känslan att gå ut på semester, varma solstrålar som träffar ansiktet, höra vågornas skvalp och veta att man har en ledighet framför sig... Nej, jag vet inte ;-) Jag vet inte heller hur jag ska klara av mörkret ;-) Jag blir så trött av det. Det har varit lätt att ta på sig springskorna, t-shirt, springbyxorna och ge sig ut kl. 8.00 på morgonen. Hur får man på sig spikskor, underställ, täckjacka, täckbyxor, mössa, vantar, reflexväst och pannlampa och kunna ge sig ut i snöstorm kl. 06.00 på morgonen?
Om man kan vara kär i en altan, är jag det i min :-) :-)
Brudbuketten och flamingon vill jag inte släppa taget om, ett alldeles för kärt minne.
Om jag kastar ankaret, stannar upp...
...och drömmer...
...kanske jag kan åka tillbaka...
...till en magisk sommar.
Foto båt, Sandra Viklund