Yttersjöviken

I morse var det nära till tårarna...Efter att ha lyckats tagit mig upp ur sängen (efter 3 dagars feber och superförkylning), var det desto svårare att ta sig upp till köket....det gick inte att gå ute. Svinhalt. Självklart halkade jag och landade på en sten. Tålamodet tog slut. Det är påfrestande nog som det är, att gå utomhus så fort man behöver gå på  toaletten eller få sig nått i magen...Arg som ett bi rusade jag, (masade jag) ner till sambon som låg och sov, och ville att han skulle sanda. Men han tyckte inte det var hans fel att det blivit plusgrader ute. Nej, självklart inte. Men sjuk som jag är och skulle i väg på jobb, behövde lite hjälp. Annars tar jag in på hotell sa jag. Inte tog jag mig upp till vägen med bilen heller, det var bara att backa ner igen och rusa (masa) till sambon igen...Väl på jobbet kände jag mig friskare allafall. Orken var tillbaka och halsen mådde bra! När jag kom hem var det sandat överallt, tänt mashaller och ljus och middagen stod på spisen. (Så jag inte skulle behöva flytta in på hotell ;-)

För hålla peppen uppe ska vi åka upp till fjällstugan över nyår, för att få lite omväxling till vårt spartanska boende och i januari har vi bokat in en hotellweekend till Sundsvall. Då ska vi gå på Ikea och kika på kök och kolla in ett nytt ställe i Birsta där de säljer billiga, designade vitvaror. Jag längtar...